Efter ¨sju svåra år¨var det så äntligen dags för invigningen av
min nya
rid/körbana den 21/9 kl 11.00. Att den var kanon att rida på det
visste
jag redan eftersom jag hade ridit på den flera gånger. Men hur
skulle
det vara att köra på den med vagn? skulle det gå trögt, skulle
hjulen
sjunka ner i underlaget, vad skulle kuskarna tycka om den, skulle
de tio
metrarna extra (30x50) göra någon större skillnad när det gäller
körning, ja frågorna var många.
Vädergudarna visade sig från den sämsta sidan och himlen öppnade
sig för
ett ihållande ösregn, återbuden blev många. Till sist var det
bara
kämparna Christina och Frances med Filippa samt Berit och Kjell
med
Charlie och Chaplin kvar. Dagen till ära hade Christer och jag
dukat upp
med Champis och grillad korv. Ett fint blått och gult band var
spänt
över ingången till ridbanan som under högtidliga former och ett
litet
tal klipptes varefter applåder och lyckönskningar flödade lika
ymnigt
som regnet.
Det behövdes inte många minuter på banan förrän jag förstod
att den är lika bra för körning som för ridning, hästarna trivs
bra och
vagnen rullar lätt på underlaget (träulit) trots ihållande regn,
de tio
metrarna extra gör stor skillnad när det gäller körningen. Jag
var/är
jättelycklig, det kommer nog att bli många trevliga träningar här
med
Hörbykuskarna i framtiden, förhoppningsvis med bättre väder.
Annelie med Wilma.
Berit med Charlie.
Pia och Inga.
Christina och Filippa.
Marita
Franzes med filippa.
Brigitte.
Foto: Franzes